Krav på kärlek

Jag har alltid valt att gå efter samma mönster, när jag letat efter det jag vill ha. Denna gången valde jag annorlunda. Ändå sitter jag nu här, ensam och funderar på vad som gick fel. Varför krävde jag så mycket? Varför begärde jag att det skulle finnas så många svar, och varför ville jag tvunget veta hur framtiden såg ut.. Om jag bara gett dig tiden, om jag haft tålamodet att se dig växa och mogna i vårt förhållande- istället för att titta på ramen och inse att du inte passade i den längre- då skulle vi fortfarande varit lyckliga. Eller??
Ska jag sänka kravet på vad jag vill ha för att vara med någon som inte passar mig, för att jag inte vill vara ensam? Blir jag lycklig då?? Jag tror inte det.. Jag har letat efter rätt svar i så många män, och nu visade det sig att annorlunda var inte rätt det heller..
När jag samlat nitarna av min erfarenhet och lyckats stoppa dem i min väska, ska jag bära dem med mig och ge mig ut på vägen mot lyckan igen.

Tills dess ska jag vara lycklig med mig själv. Och ikväll ska jag söka tillfällig lycka med någon annan.