Vimmel

Jag kastas än hit än dit. Händer runt mig, på mig, smekande, nyfiket prövande. Dunkande musik, leende vänner runt omkring. Jag skrattar, jag rycks med. Jag är lycklig! Vi hoppar upp och ner i takt till musiken och låter armarna svänga som om de lever ett eget liv. Min kropp dunsar in i andras, händer som tillfälligt flätas samman för att i nästa ögonblick släppa taget och aldrig mötas mer igen.
Jag blundar och njuter av att vara här och nu.

Du kommer från ingenstans, och jag vet inte var du varit. Det är sju år sedan jag mötte din blick såhär och plötsligt kastas vi tillbaka i tiden. Du håller mig hårt och nära.. Du försöker förklara vad du kände och varför allt blev som det blev.. Sen viker du med blicken och suckar "Du var min den där- "the one who got away"- liksom.. "
Med de orden släpper du mig, du ska hem till din fru och era två barn.

Drömmen

Du var hos mig inatt..
Dina armar runt mig när du lyfte mig ur soffan och bar iväg mig.
Vart vi skulle vet jag inte, det enda som etsade sig fast var värmen genom din t-shirt när du lutade dig ner och tog upp mig.
Närheten, ditt bankande hjärta, värmen och dina händer..
Jag blundar och försöker somna om och fortsätta där vi slutade. Men du är redan borta, och jag får vänta tills inatt..

Isåfall vill jag vara chokladcrisp

Vi ska träffas...igen
Jag har förbannat din handling i ord och tankar, men jag kan inte släppa taget om dig
Du är förälskad och förstörd
Utan att veta det har jag satt dig i en situation du inte kan ta dig ur, inte vill ta dig ur
Du vill ha kakan och äta den

Det förbjudna smakar alltid som sötast och hemligheter gör det vardagliga till något spännande
Så nu vill du ses igen, och fast att jag vet att det är fel så bankar mitt hjärta så och jag kan inte säga nej.
Det känns så oskyldigt.
Så på låtsas och mjukt att jag inte kan se felen för allt det goda.

Jag vill att du kommer hit.
Rasera min värld.

Luften är inte längre fri

Jag går framåt, steg för steg

Rummet kommer närmre, väggarna kryper inpå
Jag ser dörren och försöker nå den för att ta mig härifrån

Benen rör sig men stegen förblir tomma
min mun öppnas och jag försöker andas
men luften är inte längre fri



som en lek där ingen får röra golvet
har du redan vunnit i din magiska cape
och när jag faller känns det som om syret är slut

Vem är jag att döma?

Du bor inte själv i det där huset..
Du skickar ett mail och ber om min förståelse, du valde att inte berätta sanningen för du var så oförberedd på vart detta kunde leda.
Oförberedd?!
Dina händer på min kropp som ber mig om bekräftelse, din tunga i min mun som smakar av upphetsning blandat med smakerna från resten av min kropp där du precis varit med din vackra mun.. Du var så förberedd och medveten som man kunde vara.
Och vid vårt nästa möte då du stod framför mig med vädjande blick och undrade om allt bara hade varit en engångshändelse, om jag bara lekte.
Jag smälte och du drog med mig i den här sörjan.

Nu plötsligt vill du lägga korten på bordet och bekänna.
Du ber om nåd, förståelse och en fortsättning.
Men just nu kan jag bara tänka på henne.. lurad, bedragen, oskyldig..

Igen

Av någon anledning känner hon sig tvungen att ständigt påminna mig om din existens.
Som ett barn som räcker ut tungan och ropar na-na-na-nana!! För hon har något jag inte har... Hon har dig.
Inte på riktigt, men mycket närmre än vad jag nånsin kunde drömma om att hon skulle ha, som att du ger dig själv till henne för att straffa mig.
Varför är närheten till hennes liv annars så viktig? Hon sårade dig och betedde sig riktigt dåligt. Jag var ärlig och gav mer än jag tog.
Ändå är du i hennes omgivningar- IGEN.. Jag känner mig lurad och besviken. Fanns hon där hela tiden? Mer än vad jag visste om? Tänkte du på henne och önskade att jag var hon?
Jag tror inte det.
Du var lycklig med mig, vi hade en fin tid ihop, och vi skrattade mycket.
Åt varandra, med varandra..
Tror du verkligen att hon kan vara plåstret på såret jag gav dig?
Eller är ditt spel bara ett sätt att komma åt mina känslor på ett elakt, vidrigt sätt för att såra mig en gång för alla??
Isåfall lyckas du.
Jag dör lite grann varje gång jag ser ditt namn i hennes liv.

Smärta

Om du visste hur din nonchalans sårar mitt hjärta djupt.
Inga ord i världen kan skada mig lika hårt som dina uteblivna blickar, dina uteblivna svar.
Jag önskar varje gång att vårt möte ska bli annorlunda, men varje gång jag ro mig få se dig så har du ett skäl att låta det ske annorlunda.

Trots att jag inte mött din blick på 6 månader så vet jag precis hur den känns när den bränner sig fast i min själ och mitt hjärta. Som ett andetag som vill in men inte får plats i de redan fyllda lungorna kippar jag efter mental luft att syresätta mina tankar.
Mitt hjärta spränger, och det galopperar tusen vilda oskodda hästar mot den känsliga ytan.
Och ändå vill jag ha mer!

And if you don´t love me, why just can´t you hate me...
As long as you feel something we´ll be ok

Och exakt VAD är då tacken?

"Tack för att du bryr dig"..
Som om du inte redan visste!
Jag skulle vända ut och in på mig själv för att hjälpa dig,
jag älskar ju dig, jag vill vara något viktigt i ditt liv..
Så att jag då visar mina känslor i ett tafatt sms som egentligen handlar om något annat, är det så förvånande för dig att du måste tacka mig??
Och exakt vad är då tacken?

Inte fan skriver du något tillbaka som kan relateras till att du kanske bryr dig det minsta.. Inte heller får du tummarna loss att lösa det enda lilla problem som just nu fortfarande sammanfogar oss. Om du bara kunde se till att få det gjort, så behöver du aldrig mer höra av mig, aldrig mer oroa dig för att behöva springa på mig på stan- för vi har inte mer att prata om.
Så varför håller du fortfarande fast vid det enda som gör att jag måste fortsätta att höra av mig... fortsätta att tjata på dig.
Bara FIXA!!

Nolla!

Skäms mig

Och fan ta dig om du lurar mig nu.
Kom inte hit med ditt jävla leende och de där ögonen som får mig att smälta, darra och vilja bli din igen..bara tanken på det gör mig förbannad och samtidigt vill jag inget hellre än att känna din blick på mig och veta att jag har allt det där som du åtrår, allt det du innerst inne vill ha.

Shame on you if you fool me once- shame on me if you fool me twice....

Vaktar mitt hjärta och säljer min själ...

Så hör du av dig igen.. Det blev så fel sist. Kan vi kanske ses och reda ur allt?

Jag kan inte se vad vi ska kunna åstadkomma nu.. Jag har ju redan sålt min själ för att vakta mitt hjärta. Jag har givit mig själv åt människor jag inte bryr mig om mer än tillfälligt och blivit något jag alltid förkastat. Tillfällig kärlek är inte kärlek, det är lust. Och vem är jag att känna lust?

Vingarna lockar mig ännu, och det är där jag vill vara. Ängeln.
Kan du nånsin ge mig dem tillbaka..