The wiser you get the more you cry

Its funny how it all seems to get closer

Its funny how I tell jokes to get away..

Subba

Ja, men grattis då till lyckoträffen med din dolk rakt in i mitt hjärta!
Jag vet att du inte släpper honom
Jag vet att han uppenbarligen inte kan släppa dig

Och du vet.. att jag läser de där raderna om och om igen
och du vet hur ont det gör, eller hur?
Jag förstår inte varför du fortfarande vill vrida om den där kniven
varv efter varv

Jag slickar mina sår
och smider mina planer

MOVE!!

Jag hoppas att mina grannar snart flyttar till hus,
fortsätter att spola vatten dygnet runt så att rören skallrar,
för att sedan dö i en tragisk översvämning i deras källare..

Flytta då!!

idiot

Du eller jag?
Jag vet att du är en, men börjar undra om jag hunnit bli smittad

Hur fan fick du mig att tveka på det jag hade, hur lyckades du få mig att tvivla på vad som var rätt
Och var fan är du nu?
När jag lämnat alla andra för dig!!?

Idiot

Fan

Jag vet att jag inte borde tänka på dig
Jag vet att du inte ens är här
Du är så långt bort ifrån mig man kan komma och ändå står jag och hoppas på att vi ska råka springa på varandra

Jag vill bli kär igen
I någon ny
I någon som kan tänka sig vara här varje dag med mig, skratta åt mina fånigheter och le med huvudet på sned när jag är svartsjuk
Jag vill vara med någon som är som du men inte som du var

Jag vill det omöjliga och jag försöker spola tillbaka tiden
Jag är ledsen och jag blir euforisk
Jag blir galen

FAN

Inte jag men du

Och så bara för en liten stund, insåg jag igår..
Att vad jag än gjort annorlunda, så hade du alltid varit du
Du hade gjort samma val, tagit samma beslut och fortfarande satt dig själv i första rum varje gång.

Och precis då, kändes det jävligt skönt att veta
Det var inte jag- det var du

Varsamhet

Och ute är det vår nu, precis som då.
Gräset, asfalten och vinden luktar som den gjorde alla de dagar vi fick ha tillsammans vår första tid.
Hålla handen. Alltid.
Jag har aldrig träffat någon som tycker om det lika mycket som jag, förrän då- Med dig. Hålla handen på stan, när vi rastar hundar, går till bilen, när vi tar en glass på torget och tittar på alla människor som passerar.

Jag kan minnas hur den känns, din hand.
Stor och bred precis som du, men med smala försiktiga fingrar som inte riktigt såg ut att passa till handen.
Händer och fingrar i mitt hår, över min kind.
Händerna om min rygg precis innan jag skulle sätta mig i bilen och köra iväg, när du höll fast mig och sa att du älskade för första gången.
Åk inte.
Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag nog åkt ändå, men varit annorlunda när jag kom hem. Jag hade inte tittat efter sådant jag var rädd att missa medan jag höll din hand. Jag hade sparat mina vackraste leenden till dig, till ditt hjärta som jag så gärna vill vinna men inte visste hur jag skulle hantera.

Jag tror att jag vet nu.

Saknad...

De finns så otroligt många tillfällen då jag saknar dig..

När jag bäddar sängen.. Och du inte står bredvid och skrattar åt min precision och mitt pedanteri med kuddar och täcken.

När jag kastat soporna i återvinningsstationen, och du inte kivas med mig för att jag alltid låser dörren efter mig in dit.

När jag vaknar morgonkåt och du inte ligger bredvid, villig att ge som du alltid gjorde.

När jag dricker mitt kaffe INNAN maten, en ovana du lärde mig.

När jag lyssnar på min favoritlåt som av en händelse också visade sig vara din.

När jag ser en bred nacke, eller ett rakat huvud på stan.

När jag kommit på ett sjukt skämt och inser att du är den enda som skulle uppskattat det.

När jag läser seriestrippar...

När min säng knarrar på just det där stället!

Varje gång jag kör förbi ditt hus och du inte står utanför och väntar på mig.


Varje gång jag vaknar på morgonen och lever hela dagen....

Dröm du

Du hör av dig för att du drömt om mig...igen. Som alltid när det passerar för lång tid mellan våra samtal eller att vi ses. Men denna gången orkar jag inte ens tycka att det är gulligt. Du drömmer att jag gått vidare och inte vill ha med dig att göra. Jag önskar att jag var så stark.
Du har förstört så mycket och sårat mig så djupt. Jag vill inte lita på dig igen. Jag kan inte. Och ändå så önskar jag för en liten picosekund att du skulle ringa, för att du ångrar dig, för att du mognat och förändrats så att jag kan ge dig en ny chans och vi kan förlåta.

Men det är för sent för förlåt.

Aldrig mer...

Det var längesedan nu. Längesedan du knäppte av alla klämmorna i mitt hår medan du berättade hur underbar du tyckte att jag var. Snart ett år sedan och ändå känns det som igår. Du sa att det alltid varit vi, något speciellt med oss. Du tänkte på mig när du var med henne, alltid. Jag tänkte mycket på dig också.
Så plötsligt har det gått nio månader,
och trots att jag minns det som igår så vet jag att det är över för längesedan.
Aldrig mer ska du smyga hem till mig mitt i natten,
aldrig mer ska jag ringa och säga att "du kan komma nu".
För sista gången har jag sett dig yrvaket stressa hem till henne på morgonen.
Aldrig mer ska du ändå ta dig tid att vända i dörren för att kyssa mig ömt med ett leende som lovar om nästa möte med dig.
Aldrig mer...

Sen då?

Du skriver att du längtar, du skriver att du vill ha mer.
Du vill sälja alla dina tillhörigheter och komma till mig, bli en ny människa i ett nytt liv.
Mitt liv.
Du saknar, du drömmer och du önskar.

Du skriver godmorgon och du ger mig alltid godnatt och däremellan tidlösa och detaljrika uppdateringar om vad som sker på andra sidan, i ditt liv, där jag inte är.

Men sen då?