Du får vad du är beredd att kämpa för

Så säger han att han inte förstår mig eller mina val och han vill ha en bekräftelse på det som är vårt... det som är vårt i hans ögon.
Jag blir frustrerad, räknar mönster och förutspår långa samtal där han utger sig för att vilja förstå. Han vill nog förstå, men inte min sanning eller hur jag presenterar den.
Det börjar närma sig det oundvikliga, och snart måste han bestämma sig för om han ska ge upp och gå eller stanna och kämpa för något som han ännu inte vet om han kan få.

Jag vet inte heller.
Men jag vet att det finns endast ett sätt för honom att ta reda på..

Den tid som var

Tid har passerat och minnen flutit bort.
Det som var är nu annorlunda och det som inte hade hänt väntar fortfarande.
Jag är fortfarande här.
Samma som då, men hittat tillbaka till min gamla skicklighet.
Funnit flickan i mig som visste vad hon ville och inte var rädd för att få det.
Ta det!
Ta det genom att skövla sin väg om det var nödvändigt..

Den nya är ännu oförstörd. Oförberedd och till min glädje även oförutsägbar.
Han vill leka min lek som han tror är våran och jag låter honom tro.

Var det så vi sa?

Ensam.
Själv.
Väntar.

Svaret du hade som du skulle ge, som skulle få mig att förstå.. det där oförståeliga.
Du skulle förklara allt det där oförklarliga.

så att jag skulle slippa tänka allt det där otänkbara.

Ibland är det bestämt

Sms från ett annat land berättar att R fortfarande finns där. Kvar finns även flickvän och hus och numera även en mini- R på väg. Han är glad, men skickar kärlek och pussar.. Och jag gläds med honom..Fin, och förtjänar verkligen det bästa. Som att jag tycker för mycket om honom för att kunna matcha honom själv.

J-T har lyckats snärja en ny. Tidsfördriv. Jag ser hennes profilbild på facebook och vet omedelbart att hon inte är mer än så. Något som är tacksamt att komma till tills bättre dagar kommer. Tills HON kommer, som han ännu inte vet hur han vill ha eller ska få. Sorgligt egentligen. Ännu sorgligare är jag som orkar leta för att veta..

P vill ses snart! Snart som i om en vecka, och jag är tacksam att jag har giltliga skäl att utebli.

Ooooo ja, vad ska man säga.. Han hör av sig och är uppenbart diskret om sina andra förehavanden, men vetskapen om den människa jag vet att han är ger mig avsmak blandat med någon horbid fascination..

Sad but true

Och det som kan vara så jäkla skönt när man väljer själv kan vara så besvärande tungt när man måste.
Vara.
Ensam.
Inga filmkvällar i världen kan radera faktumet att sängen gapar stort och tomt mot mig när jag kommer hem. Den behöver inta vara fylld med pengar, makt och charm..
Men lite värme, ömhet och längtan hade inte suttit fel...

Är det så mycket begärt?

Tiden går

Det sägs att tiden läker alla sår, men det är lika mycket bullshit som att smärta går över när man gifter sig. Stackars den satan som inte ens vill gifta sig (jag). Redan från början kunde jag då insett att resten av mitt liv är klätt med evig smärta.

J-T finns nog inte längre. Han har inte korsat min väg sedan i somras och då vek jag av innan han gjorde det, mest för att markera för mig själv att jag faktiskt är starkare än så. Starkare än HONOM. Och jag hoppas att markeringen dansade över hans näsa mycket och länge.

Oooo var inte mindre misslyckad än de andra, grattis till honom. Så ung och redan så föstörd av sitt eget ego. Eller det ego han inte besatt eller trodde på. Det ego som gjorde honom till en osäker valp som spelade cool när vi var fler än två i rummet. Stackars valpen skickades tillbaka till skyltfönstret och där väntar han än på att någon gammal dam ska vilja ha honom. Synd om. Honom.

R finns kvar där jag lämnade honom, i huset, med sin flickvän och är förmodligen lika lycklig som han förtjänar att vara. Fin var han då, och jag gissar lika fin nu. Det är sant iallafall, myten om att de bästa redan är upptagna. Ingen myt längre...

P trånar och längtar. Han sträcker ut sin hand gång på gång och beter sig sårat och svartsjukt varje gång jag knuffar bort den. Jag förstår honom och ändå inte. Har ju sagt att det är över, det som aldrig var vi eller oss. Det där som inte ens fanns- är över.

Nytt år.
Nya möjligheter. Låter så bra, så väldigt rätt. Men fan vilken lögn. Det finns inga klockor som stannar, ingen tid som väntar eller tillåter dig att glömma gamla misstag. Det finns bara fler minnen, hårdare hjärt- smärta och mindre att göra åt det.
Tiden läker inte alla sår. Men tiden ger oss en chans att se på livet ur nya synvinklar, kanske skratta åt gamla misstag och le åt erfarenheter.

Och le tamigtusan, det ska jag göra hela vägen ut!

På väg

Tid
Hösten
Minnena
Myset

Men även DU
DU är på väg ...hit
Om en stund, eller några timmar
Står DU i min hall för första gången någonsin

Pirrig
Nervös
skiträdd

Jag har fan glömt hur man gör!!

Och mest rädd är jag att jag ska fortsätta att fisa de där sura fisarna som min amge envisats med hela dagen!! Varför idag??