Jag kastas än hit än dit. Händer runt mig, på mig, smekande, nyfiket prövande. Dunkande musik, leende vänner runt omkring. Jag skrattar, jag rycks med. Jag är lycklig! Vi hoppar upp och ner i takt till musiken och låter armarna svänga som om de lever ett eget liv. Min kropp dunsar in i andras, händer som tillfälligt flätas samman för att i nästa ögonblick släppa taget och aldrig mötas mer igen.
Jag blundar och njuter av att vara här och nu.
Du kommer från ingenstans, och jag vet inte var du varit. Det är sju år sedan jag mötte din blick såhär och plötsligt kastas vi tillbaka i tiden. Du håller mig hårt och nära.. Du försöker förklara vad du kände och varför allt blev som det blev.. Sen viker du med blicken och suckar "Du var min den där- "the one who got away"- liksom.. "
Med de orden släpper du mig, du ska hem till din fru och era två barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar