Igen

Av någon anledning känner hon sig tvungen att ständigt påminna mig om din existens.
Som ett barn som räcker ut tungan och ropar na-na-na-nana!! För hon har något jag inte har... Hon har dig.
Inte på riktigt, men mycket närmre än vad jag nånsin kunde drömma om att hon skulle ha, som att du ger dig själv till henne för att straffa mig.
Varför är närheten till hennes liv annars så viktig? Hon sårade dig och betedde sig riktigt dåligt. Jag var ärlig och gav mer än jag tog.
Ändå är du i hennes omgivningar- IGEN.. Jag känner mig lurad och besviken. Fanns hon där hela tiden? Mer än vad jag visste om? Tänkte du på henne och önskade att jag var hon?
Jag tror inte det.
Du var lycklig med mig, vi hade en fin tid ihop, och vi skrattade mycket.
Åt varandra, med varandra..
Tror du verkligen att hon kan vara plåstret på såret jag gav dig?
Eller är ditt spel bara ett sätt att komma åt mina känslor på ett elakt, vidrigt sätt för att såra mig en gång för alla??
Isåfall lyckas du.
Jag dör lite grann varje gång jag ser ditt namn i hennes liv.