Jag kommer på mig själv ännu en gång med att bry mig för mycket om dig. Du är inte längre min, har förmodligen inget intresse av att vara det heller- och ändå gör jag mig besvär.
Solade idag, ifall jag nu skulle råka stöta på dig på midsommar... Som om min bränna skulle vara det avgörande för mig..för oss...
Hon är yngre än jag men inte bättre. Jag vet att jag redan har allt hon strävar efter, både i mig själv, min personlighet och mina erfarenheter. Ändå har du valt henne. En ofullständig version av mig.
Känner du dig överlägsen henne? Är det viktigt för dig?
Jag vet att jag ibland fick dig att känna dig liten, mindre vetande och inte lika rapp som jag. Det var aldrig min mening och jag ville inte såra dig. Vi var så lika och ändå fanns de där skillnaderna. Jag gillade dem. Inte att du kände dig underlägsen mig- det ville jag aldrig.. Men att vi hade lite olikheter som gjorde att vi matchade ännu bättre.
Så vad kan då hon ge dig som inte jag kunde?
Din manlighet?? Usch, förlåt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar