Varsamhet

Och ute är det vår nu, precis som då.
Gräset, asfalten och vinden luktar som den gjorde alla de dagar vi fick ha tillsammans vår första tid.
Hålla handen. Alltid.
Jag har aldrig träffat någon som tycker om det lika mycket som jag, förrän då- Med dig. Hålla handen på stan, när vi rastar hundar, går till bilen, när vi tar en glass på torget och tittar på alla människor som passerar.

Jag kan minnas hur den känns, din hand.
Stor och bred precis som du, men med smala försiktiga fingrar som inte riktigt såg ut att passa till handen.
Händer och fingrar i mitt hår, över min kind.
Händerna om min rygg precis innan jag skulle sätta mig i bilen och köra iväg, när du höll fast mig och sa att du älskade för första gången.
Åk inte.
Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag nog åkt ändå, men varit annorlunda när jag kom hem. Jag hade inte tittat efter sådant jag var rädd att missa medan jag höll din hand. Jag hade sparat mina vackraste leenden till dig, till ditt hjärta som jag så gärna vill vinna men inte visste hur jag skulle hantera.

Jag tror att jag vet nu.