När jag inte förstår blir jag arg. När jag blir arg blir jag ledsen.
Någonting dör inom mig och jag försöker för hela min själsliga värld göra mig förstådd, men blickarna jag möter är tomma och utan gensvar.
Jag undrar varför..? Varför är det såhär, varför blev detta nu?
Jag hör dig prata, men dina ord besvarar inte i närheten min fråga. Jag ser på dig att du tycker att det är du som lider av det här. Du som plågas, och jag är den onda som utsätter dig för det.
Jag känner smärtan av tusen stick i min mage, små små nålar som borrar sig in och smärtan sprider sig till mitt hjärta. Det går sönder snart. Jag tror det. För det känns som att det växer inflammerat och bristningarna går från den ena sidan till den andra.
Det kan bara vara en tidsfråga nu.