Jag var tillbaka där..
I rummet där vi möttes.
Och jag kunde förnimma varje blick vi bytte, när vår kärlek fortfarande var hemlig, och den pirriga känslan av att vara din var något som bara vi visste.
Jag mindes varje steg du tog, och hur mitt hjärta darrade varje gång du klev in genom dörren och jag kunde känna hur dina ögon sökte mig.

Jag minns de sena nätterna som jag väntade, väntade på att du skulle komma hit och timmarna var bitterljuva.
Längtan, galen sådan.
Jag har aldrig slutat längta..
Jag gör det än, och att besöka vårt rum igår var svårare än jag trodde..
Men hur det än värker, och hur smärtsamt det än är, så måste jag inse att du kommer inte att stiga in genom den dörren och söka min blick igen.
Jag måste återta platsen och skapa nya minnen där.
Jag önskar att jag inte behövde det.
Jag älskar dig än.